1.
Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
‖: Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam! :‖
2.
O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
‖: Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot –
en kunglig fotapall. :‖
3.
Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
‖: och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång! :‖
4.
Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
‖: Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den. :‖
5.
Du himlens Herre, med oss var,
som förr Du med oss varit har,
och liva på vår strand
‖: det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt Din ande vila än
utöver nordanland! :‖