1.
Oi maamme, Suomi, synnyinmaa!
Soi, sana kultainen!
‖: Ei laaksoa, ei kukkulaa,
ei vettä rantaa rakkaampaa
kuin kotimaa tää pohjoinen.
Maa kallis isien. :‖
2.
Sun kukoistukses kuorestaan
kerrankin puhkeaa;
‖: viel’ lempemme saa nousemaan
sun toivos, riemus loistossaan,
ja kerran laulus, synnyinmaa
korkeemman kaiun saa. :‖
1.
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord!
‖: Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord! :‖
2.
Din blomning, sluten än i knopp,
skall mogna ur sitt tvång;
‖: se, ur vår kärlek skall gå opp
ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
och högre klinga skall en gång
vår fosterländska sång. :‖