Kungssången

1. Ur svenska hjärtans djup en gång
En samfälld och en enkel sång,
Som går till kungen fram!
‖: Var honom trofast och hans ätt,
Gör kronan på hans hjässa lätt,
Och all din tro till honom sätt,
Du folk av frejdad stam! :‖

2. O konung, folkets majestät
Är även ditt: beskärma det
Och värna det från fall!
‖: Stå oss all världens härar mot,
Vi blinka ej för deras hot:
Vi lägga dem inför din fot –
En kunglig fotapall. :‖

3. Men stundar ock vårt fall en dag,
Från dina skuldror purpurn tag,
Lyft av dig kronans tvång
‖: Och drag de kära färger på,
Det gamla gula och det blå,
Och med ett svärd i handen gå
Till kamp och undergång! :‖

4. Och grip vår sista fana du
Och dristeliga för ännu
I döden dina män!
‖: Ditt trogna folk med hjältemod
Skall sömma av sitt bästa blod
En kunglig purpur varm och god,
Och svepa dig i den. :‖

5. Du himlens Herre, med oss var,
Som förr Du med oss varit har,
Och liva på vår strand
‖: Det gamla lynnets art igen
Hos sveakungen och hans män.
Och låt Din ande vila än
Utöver nordanland! :‖